McShit.

"Arbetsgivare som blir diskriminerad?
Låt mig fnissa."
Detta skrev jag i ett tidigare inlägg vilket jag tänkte följa upp.
Att vi ungdomar blir utnyttjade på arbetsplatser är inget nytt.
Vi blir förnedrade och får dåligt betalt. Detta borde inte komma som någon chock för någon. Det var min far som tog upp ämnet häromdagen när han hämtade mig på Max i Sundsvall efter jag hade käkat ett mål mat.

Han berättade om Rebecca Rogerson som jobbade på McDonalds i Västerås.
Det speciella med hennes arbetsplats var att man fick stämpla ut när det var lite folk i restaurangen och sitta och "ta en rast" tills det fanns mer att göra.
Sitta oavlönad på sin arbetsplats tills chefen kallar, då man inte fick lämna personalrummet. Rebecca Rogerson fick snart känna sig rejält nedtryckt när hon protesterade. "Då sa de att jag måste städa herrtoaletten. Och så drog chefen fram en tandborste och sa att jag skulle skrubba varenda kakelfog och hela toaletten med den", sa Rebecca till Aftonbladet.

Men för den som är intresserad av ungdomar och hur man utnyttjar oss bör blicka på SVT play. Generation utför är ett avsnitt från Dokument inifrån som verkligen sprider klasshat.

Båtfärden.

Vi sitter alla i samma båt. Då gäller det att få folket att ro åt samma håll. Men minst lika viktigt är det påverka individer,så inte någon tokfrans får för sig att borra ett hål i botten.

Några som inte vill ro åt samma håll som arbetarklassen är Akademikerförbundets ordförande Christin Johansson och chefsjuristen Lena Svenaeus.
Dessa uttrycker sig så här ”Både arbetsgivare och fackliga organisationer har behov av en Ombudman mot diskriminering i arbetslivet, en ODA”.

Arbetsgivare som blir diskriminerad?
Låt mig fnissa.

Men hur ska vi få arbetarklassens båt att röra sig framåt?
Hur ska vi bli av med individualister som är tokiga?
Vem som ska vara styrman för arbetarrörelsen?
Eller är det större chans att skeppet klarar sig om alla hjälps åt
att kika efter vågor, sten och vattenormar?

Kissie tar avstånd från NSF.

"[...]jag kännde mig så fruktansvärt kränkt[...]" -"Kissie"

 Alexandra Nilsson som jag skrev om under gårdagen har nu bett om ursäkt för olagahot och för videon som fått mycket tittare de senaste dagarna.
 -"Andledningen till varför jag ragerade som jag gjorde var en den självklara andledningen att jag kännde mig så fruktansvärt kränkt när någon försökte vinkla det till att jag skulle ha några som helst rasistiska åsikter.", skriver hon på sin blogg. Men varför hade denna bloggerska betett sig så illa mot en anställd på Nyheter24? Enligt henne själv skulle anledningen vara att hon känner sig "fruktansvärt kränkt" när någon försökte "vinkla" det så det verkar som att hon skulle ha "rasistiska åsikter". 
Ska jag vara ärlig så tror jag inte den dam, som är ett år äldre än mig själv, är nationalsocialist - nejdå, snarare bara en jävla borgarbracka som inte förstår bättre. Hon hävdar att videon är inspelad för ca 4 år sedan och att det var broderns idé då han ville "provocera".
"Jag behövde ta en pause igår efter vad idioten till reporter Pascal hade hittat på om mig, så himla sjukt hur elaka männsikor kan vara", skriver hon på bloggen, där hon kallar Pascal för korkad för att han skrivit en artikel om hennes, rent av, märkliga agerande - att posera på film och förtala honom...
Idiot. En idiot som gillar att kalla andra korkade och för idioter.


"Nej ska inte kalla dom idioter (Människor som ansöker till Big Brother, min anmärkning.) men folk söker kändisskap hela tiden, så patetiskt och det lyser igenom! Dessutom vill ALLA vara kända nu för tiden.."
Kissie, måste vara hög på sig själv? Ständigt se ned på andra - när hon själv beter sig som hon gör och det väl då sådant här händer?

Kissies hem som fick besök.

Till höger ser vi Kissies dörr. Jag stödjer inte aktionen i sig, men jag kan inte låta bli att hålla med om budskapet. Revolutionära Fronten säger sig stå bakom attacken som skedde 28/12 2010. Kissie själv var inte lika förtjust, "Det handlar om avundsjuka. Säkert avundsjuka sossar som inte har några pengar, de gjorde samma sak mot BlondBella.", det Alexandra inte förstår är att vi i vänstern inte är avundsjuka. Vi förstår mycket väl att systemet hyllas av de som gynnas. Vi är inte vänster av moraliska skäl, inte av avundsjuka - vi är vänster för att det gynnar oss.

Kissie - Den högerextrema bloggerskan?

Alexandra "Kissie" Nilsson är född 18 april 1991. Hon är en svensk bloggare.
Kissie startade bloggen i januari 2007 och gick i augusti 2009 om Blondinbella som den största svenska bloggerskan med 583 440 läsare i veckan.
Att ogilla bloggerskor är väldigt enkelt, men det finns många som faktiskt blir inspirerade av sådana kvinnor som skriver om ditten och datten på internet.
Att "Kissie" inte skulle dela några värderingar alls med mig är nog självklart och hon uttrycker bl.a  så här:

"Detta är inte för att försöka provocera eller så men jag har alltid varit emot vänstern. Jag anser att vänstern, dvs sossar är lata som anser att man ska dela på allting och ha det lika dåligt. Man vill inte jobba, starta företag och sticka ut hakan för att kunna ta sig fram. Nej men ska vara i en bitter smet av folk som ser ner på dom som faktiskt sitter högre upp i näringskedjan, dvs dom som tjänar pengar. Ser absolut inte ner på “fattiga” men tycker att dom måste bli mer ödmjuka. Det snackas alltid om att “åh hon är ödmjuk trots hon är rik och känd” men jaha..? Varför skulle det vara på ett annat vis? Kommer bli mer förvånad när jag hittar en riktig fattig männsika som helt seriöst kan säga att dom inte känner något agg mot dom rikare i samhället.. Det finns inte många “o-bittra” fattiga i Sverige. För som jag sagt förut bestämmer man själv om man vill vara rik eller fattig." - Kissie, "Rika måste vara ödmjuka, det måste ni fattiga också vara!", läst den 22/2, 2011.

Alexandra "Kissie" Nilsson

Tänker inte rätta eller ändra på hennes text, jag tycker texten talar för vad hon har för sorts syn på världen.  När "Kissie" försöker ge sig ut i politiken blir det bara ett skämt av allt. Det går inte att ta detta seriöst.
Men inte är det denna småborgerliga text eller hennes "överklass" levende som jag tänker ta upp i detta inlägg, åh, nej, det är det senaste på modet angående Alexandra Nilsson, hennes "kopplingar" till NSF.
‎
"Kissie" och hennes bror gick runt med propaganda för Nationalsocialistisk front, blev påkommen och fick en artikel tillägnad till sitt handlande. Då tog hon kontakt med Pascal Engman som arbetar för tidningen. "Kissie" hade uttryckt sig att hon skulle vänta på honom tillsammans med några vänner och "spöa på honom". –"Ta hoten jävligt seriöst, för kommer inte den här artikeln försvinna så kommer du inte kunna gå, så mycket stryk du ska få, din lilla bög." - Kissie

Sådana här bloggerskor är farliga för arbetarklassens döttrar, som faktiskt är en majoritet av hennes läsare, som får konstiga drömmar om något rosa-fluff-liv med prinsar och prinsessor - i stället för att se realiteten för vad den är.
Än värre blir det om det är en högerextrem blondin(?) som yttrar sig.

Klipp med "Kissie" och hennes bror Peter.

Det gröna landet.

Visst, nu kanske många tror att jag ska skriva om Irland, men icke - jag ska skriva om Libyen. Först Tunisien, sedan Egyptien och nu Libyen. För den som inte är speciellt insatt så är Libyen ett land i norra Afrika och likt tidigare uppradade länder kräver Libyen demokrati, jämlikhet och frihet. Nu har staten i Libyen satt in militär för att slå ner sitt folks röst när protesterna sattes i rullning. Exillibyer i staden där jag bor samlades på torget här för att visa sitt missnöje till regimen och att den kväver folkets röst. Men likt många andra tidningar och skrifter inte gör i detta ämne tänker jag rulla bandet bakåt. För att jag tror på att historien kan tala om varför det är och hur det kan bli. Jag börjar vid året 1943, när Libyen blev av med utländska militärer som använt landet som slagfält och kolonoi under hela andra världskriget. Landet var så kraftigt drabbat att deras huvudexport blev metallskrot från pansarfordon.

1949 antog FN:s generalförsamling en resolution som sade att Libyen skulle bli självständigt före 1 januari 1952. Deras ledare Idris representerade Libyen i de följande FN-förhandlingarna. Den 24 december 1951 utropade Libyen sin självständighet som "Förenade Kungariket Libyen", en konstitutionell ärftlig monarki under kung Idris. Då blev Libyen självständig stat för första gången.

 Idris den första, blev Libyens första kung, men flyt hade han, för -59 hittade man sjukt mycket olja. Olja som alla vet ger pengar, och det gjorde det, till statens kassa.
Men folkets missnöje började växa när endast kung Idris och landets elit kunde ta del av rikedomen. Nasserismen började växa.

Nasserism är en arabisk politisk rörelse.
Vi i väst brukar inte prata om nasserism, då det inte finns i vår vardag. Man skulle kunna beskriva det som en lokalpatriotisk och socialistisk rörelse, då den blandar stolthet och socialistiska idéer. Snart skulle den få en personifiering. 1969 skedde en statskupp planerad av några officerare med nasseristisk ideologi. Man ville skapa ett land styrt av arabisk nationalism, välfärdspolitik samt direkt och folklig demokrati. Det var den 27-årige arméofficeren Muammar Abu Minyar al-Gaddafi som ledde revolten.
Muhammar skapade vad som kom att kallas "Den tredje internationella teorin", som var islamisk socialism som han beskrev i sin bok "Gröna boken" som utkom 1975. Mao Tse-Tung hade säkert blivit road om han nu hann läsa den, då han dog året därpå.


Nåja, som jag skrev tidigare kämpade man för frihet och socialism.
Libyen fick ett nytt statsskick. Det fick två grenar, den "revolutionära sektorn" som består av Gaddafi och "revolutionskommittéerna" samt det "Revolutionära kommandorådet" Det historiska "revolutionära ledarskapet" är inte valt och kan inte röstas bort. De är vid makten på grund av sin "roll i revolutionen".
Men varför är då arbetarklassen sur i Libyen, man har en "socialistisk ledare", inga arbetsläger, relativt gott med pengar och sedan -71 även föreningsfrihet?
Man har ju till och med bäst skolgång i hela Afrika samt gratis utbildning till gymnasiet. Så varför är man inte nöjd?

För att många tror på sann frihet!
En frihet där man även får ha fackföreningar som kämpar för arbetarklassen.
Inte bara en "föreningsfrihet" som ska följa statens "revolutionära mål".
Man vill kunna rösta. Man vill ha sann folklig demokrati, det man en gång kämpade för i nasserismen. Men vad kommer hända när man försöker ta av makten från en sådan stat? All kommunikation från Libyen är bruten och inga journalister tillåts rapportera om situationen nu när folket har höjt sin röst. Så demonstranterna i Sundsvall vet inte riktigt vad de ska tro om vad som händer i Libyen.

"Men jag är övertygad om att det kommer att bli mycket våldsamt, Gadaffi kommer att göra vad som helst för att sitta kvar", säger Amir Abudaya, en av demonstranterna till Dagbladet i Sundsvall.

Anarkism eller kommunism?

På ett forum hörde jag något i stilen "Subkultur som är vänster är bra, vänster som subkultur är dåligt", det tyckte jag var charmigt. För på en mening tar den upp min syn.
Jag kallade mig ofta tidigare "anarko-kommunist", men har valt att sluta med det.
Inte av den anledningen att jag skulle ogilla frihetlig socialism eller (socialistiska) anarkistiska idéer, nej, snarare för det gör mig marginaliserad.Marginaliserade inom vänstern ser anarkism och kommunism som en livsstil på olika sätt. Man gör gärna uttryck för att vara radikalare än sin näste, gör gärna individualistiska handlingar som ex. snatteri och livsstilistiska yttringar. Många anarkistiska och kommunistiska grupperingar är individualister som gillar att vara individuella tillsammans.

Klasskamp ska och är alltid kollektiv kamp. Jag tänker inte bråka i denna blogg vad som är bäst anarkismen eller kommunismen. Då det är bara ett sätt att marginalisera sig ännu mer!

Dessutom går inte att dra en klar linje mellan dessa. Varken i praktiken eller i teorin.
Men jag hatar individer som använder olika politiska läger för att försvara sin individualism och/eller ett dåligt beteende. Att använda anarkism som ursäkt för att knarka - sådant hjälper inte kollektivet. Knark stjälper snarare kollektivet.

Den eviga debatten och jämförelsen mellan det ena och det andra är överflöd, då det endast bevisar att man är en "sekterist". För att röra sig som fisken i vattnet, vilket en socialist bör vilja, handlar inte om att vara en dogmatisk person eller den som letar alla svaren i Marx teser - det handlar om att ta den materiella verkligheten för vad den är. Då vårt mål är en social samt ekonomisk frigörelse kan vi inte hålla på med "teorionani" (uttryck från filmen "Der Baader Meinhof Komplex") utan snarare organisera oss! Vad är det som man brukar säga.. hm.. "Gräla om vem som är den största radikalisten?", nä, man brukar säga "Förenen eder!", så var det. Vi måste organisera oss och ta tillvara på våra intressen.

"Klass i första hand, vänstern sekundär", som så snyggt uttrycks i en låt.

Lite musik i kalla februari.