SSU, socialdemokrater och partiledare.

Sedan socialdemokratin har blivit en svagare del av arbetarrörelsen i Sverige,
ett totalt fiasko rent ut sagt, samt haft ännu partiledare som var totalt inkompetent, Mona Sahlin - ett högerspöke i arbetarrörelsen.
SSU har nu lagt ut sin önskelista inför valet av en ny rorsman på sin hemsida.
Socialdemokraternas ungdomsförbund vill bl.a ha en rorsman som har en "klar politisk linje", en som går vä(n)sterut får man hoppas, samt en partiledare som är kommunikativ. Visst finns det en fördel med en partiledare som kommunikativ, men det socialdemokratin i Sverige saknar är en rörelse "på golvet".
Som går och knackar dörr, snackar med människor, en rörelse som har i alla fall en "starke man" på arbetsplatser som propagerar för arbetarrörelsen, en rörelse som faktiskt gör vad socialdemokrater bör - propagera, arbeta och kämpa för att nå socialismen. Högerspöken som står socialliberalismen nära behöver man inte i ett arbetarparti.

SSU vill även att partiledaren ska vara feminist och gärna en kvinna, men frågan är varför? Feminist är jag. Men jag är inte kvinna. Vad är fördelen med att ha en kvinna i toppen? Jag vill hellre se en socialist i toppen snarare än ett visst kön.
Socialliberaler får sköta Folkpartiet och socialister ska sköta socialistiska rörelser. Men förutom att det är en fördel att det är än kvinna, anser SSU, är det även en fördel om det är en yngre och en person som kan uppröra.

Arbetarepartiet eller ett socialliberaltparti?

Detta låter besynnerligt i mina öron, "uppröra"?
Man ska ha en partiledare som faktiskt driver frågorna för arbetarklassens sak.
En partiledare är i "förtroendebranschen", som Reinfeldt sade en gång, därav ska dessa föra en politik som gynnar klassen som röstar på partiet - och ja, arbetarklassen har lockats till borgerliga partier just pga att röd-gröna skaran ej skött sig. Man har helt enkelt inget förtroende för partierna.

Min "önskelista" på en ny rorsman, observera att jag inte kallar mig socialdemokrat, är en partiledare som faktiskt är vänster, en partiledare som faktiskt driver frågor som är nyttiga för arbetarklassen, en partiledare som man faktiskt kan få förtroende för som röd och arbetarklass. Skit i "mellanklassen" och "Stockholmspolitik", bli det arbetarparti som ni en gång var - för arbetarrörelsens skull.
Har sossarna i toppen glömt varför SAP, Sveriges socialdemokratiska arbetareparti, blev till?