Språk, studier och stånk.

Jag studerar på gymnasienivå, samhällsprogram med en lokal och tråkig inriktning.
Detta inlägg kommer bli lite knasigt, men försök som läsare att stå ut.
Det jag tänkte börja med att beskriva är min syn på studier, då jag inte har någon konstig syn på studier.
Vissa inom vänstern, speciellt den marginaliserade vänstern, menar på att studier skulle vara slöseri med tid.
Kroppsarbete i all ära, men i studier finns en vikt. Du måste förstå samhället för att kunna hata det och kunna lägga fram förslag till förbättringar. Förstöra sig själv med att röka brass och supa ner sig är inte ett konstruktivt sätt att anfalla kapitalism som en del av den moderna arbetarrörelsen, då man snarare marginaliserar sig än "rör sig som fisken i vattnet".

Studier är något som många fackförbund och arbetarrörelsen i sin helhet har pysslat med i alla tider och en viss poäng finns det. Så skolan, som kan vara en bra plats att lära sig saker, behöver inte förkastas i sin helhet, för auktoriteten lärare har behöver inte vara något negativt. Bara lata individualister förkastar skolan och lärare, då lärare inte behöver vara våra fiender i praxis. Tvärtom, det kan vara en positiv auktoritet. Såsom Bakunin poängterar i sitt verk "Gud & staten" att det finns negativ och positiv auktoritet. En lärares förståelse inom ett visst eller flera områden är positiv auktoritet, då du kan hämta kunskap från dessa.
Som uttrycket säger, en god lärare är bättre än ett helt bibliotek.
En av de viktigare frågorna för arbetarrörelsen har varit rätten till utbildning.
Förutom  demokratiska och mänskliga skäl är även utbildning en viktig faktor till nedbrytandet av klasskillnader. Då en akademiker är absolut inte en klassförrädare av något slag, tvärtom, den moderna löntagaren måste nästan vara akademiker - för att kunna ha tillräckligt mycket kunskap inom sitt område.
Då alla kan ta studielån och allmänna skolan finns, visst den går att kritisera, men den finns.

Visst, skolan är inte den lättaste för oss från arbetarklassen.
Jag kommer inte från ett trasigt hem, jag har inga koncentrationssvårigheter eller någon diagnos. Men jag kommer inte från ett hem med studievana - vi har långt ifrån ens ett akademiskt språk i mitt hem. Ingen av mina föräldrar är välutbildade akademiker, men som socialist skall man inte förkasta studier just för att vi i arbetarklassen har förlusten av ett akademiskt  språk i hemmet.
Jag själv har alltid haft ett problem med att skriva, både grammatik och stavning hade jag väldigt stora problem med i grundskolan, men ju mer jag började studera, politik, ekonomi, filosofi och socialism, så förbättrades mitt skrivande och min retoriska förmåga.
Att kunna skriva och argumentera är viktigt för oss socialister, vi måste kunna stå upp för våra åsikter, vi måste kunna förklara vårt hat men även vår kärlek.


Vi ska inte tappa vår känsla för klass och vår socialistiska analys, men vi behöver inte heller ha någon romantiserad bild av att den sanne proletären är en muskulös industriarbetare av könet man.