Feber.

Jag har nu inte skrivit ett ord på länge, men ska därav klottra några rader idag från villan där jag bor. Och nej, "villa" är inte någon sorts klassmarkör i Västernorrland som det kan vara i andra delar av Sverige. Då i denna ort bor majoriteten i villa. Nåja, jag har feber och är förkyld. Några tyckte synd om mig och jag kastade ur mig "Arbetarklassen har inte tid att vara sjuk" med ett snett leende. Och ska sanning fram så har vi inga reservdelar, trots att många har tunga och riktigt slitiga jobb, och vi har inte tid eller råd att "gå sönder".
På tal om slit så har studier visat att bland LO-medlemmar får endast 25 procent träna på arbetstid jämfört med medlemmarna i Saco där 48 procent kan göra det.
–"Det är den vanliga hierarkin. Tjänstemän är mer värda än kollektivanställda" - Bo Andersson, arbetsmiljöombudsman, angående saken.
 Men jag väljer inte att skriva om sjukvården för det finns det massor av texter om (ex här). Att inte få chansen att träna på arbetstid kan låta fånigt, men det är en viss klasskillnad i sig. För vilka är det som slits? Mannen i den ergonomiska stolen eller kvinnan som skurar golvet? Kvinnan som är åklagare eller han som målar hennes vardagsrum?
Dessa detaljer, som kan verka små, är allt så viktiga - då det visar klasskillnader som finns i vårt samhälle. Min kamrat Jean Delacroix uttrycker sig så här om arbetarklassen och dess hälsa: -"För att kunna kämpa för de politiska intressen som vår samhällsklass har, så är det viktigt att vi håller oss i så pass gott fysiskt skick som möjligt. Det är när man är i fysiskt vältränat skick som man har mest ork att bedriva klasskamp och kämpa för våra politiska intressen, Kapitalet har däremot andra intressen. De vill genom skräpmat, alkohol, narkotika och annat göra oss kampodugliga. De vill förstöra oss som människor, förstöra oss som kämpar och slå undan benen för våra möjligheter till kamp. Om vi förpassas till ohälsa och alkoholmissbruk så är vi helt oförmögna att kämpa. Detta är vad kapitalet vill."

 Den som kollapsar av trötthet varje fredag på sofflocket eller slänger i sig tre burkar öl för att sedan glömma sin hårda vardag genom att få slöa framför en datorskärm vet hur litet ens individualistiska intresse för politik är i den stunden.
Den tröttheten och längtan efter att få vila kropp och sinne är vad högern tjänar på. Tuffa dagar, slit, trasiga kroppar - men inga reservdelar.

"Där finns SAF-ordförandens (Sveriges arbetsgivarförening, min anmärkning) uttalande att folk bör få välja i frihetens namn mellan sjukvård och en segelbåt. Det är inte precis segelbåtar man sitter och längtar efter på de svenska långvårdsklinikerna -  utan det är bra vård." - Olof Palme